Hur många blad av
•
Blad
Blad (latin: folium) är ett vanligen fotosyntetiserandeorgan hos kärlväxternassporofyt.[1] Bladen växer ut från stammens sidor och har en begränsad och huvudsakligen basal tillväxt. Deras huvudsakliga funktion är att som näringsorgan medverka vid fotosyntesen, men de har även en mängd andra funktioner att fylla. Det finns städsegröna växter och lövfällande växter.
Bladen hos barrträden benämns barr. Löv används om blad på vissa träd och buskar, ofta i motsats till barr, såsom lövträd respektive barrträd.[2]
Hos mossor saknas blad helt på sporofyten men bladliknande strukturer (ofta kallade blad) finns hos gametofyterna hos bladmossor och vissa levermossor.[1]
Bladet kan variera i storlek från det mikroskopiskt lilla till det jättelikt stora. Bladen hos den vita näckrosen och hos den vanliga örnbräken når ibland en längd av 1,73 meter. De mest storbladiga av alla växter tillhör näckros-, banan- och palm-familjerna. Den cirkelrunda bladskivan hos den sydameri
•
Jag har bladögon
Bladögon? - Det låter kanske konstigt, men vad jag menar är att jag efter många års odlande av olika slags växter i liten och större skala har blivit tränad att skilja många snarlika växter från varandra på bladen.
Inte minst gäller det pelargoner som jag haft säkert över 1700 olika sorter av under åren. De kan ibland vara väldigt lika i blomman, men där bladen kan ha olika särdrag som hamnat i min förlängda märg.
Nu är jag långt i från någon superexpert men många blad kan jag urskilja bara på denna känsla.
Ett blad har nog fler egenskaper man kan använda för identifiering än många tänker på:
- Färg, nyans och skiftningar. Framsida/baksida
- Storlek
- Form
- Tjocklek
- Kant, fintandad, slät, rundad...
- Bladskaftets vinkel, grovlek, färg och längd
- Venernas antal, placering, grovlek och färg
- osv. osv.
Data som efter ett tag bara hamnar därinne någonstans.
Frösådd av vindruva mellan två kantstenar i trädgårdsgången
För en som inte är helt in
•
blad
växtdel hos fanerogamer och ormbunksväxter i vilken bland annat fotosyntes och utbyte av koldioxid och vatten med luften sker (jfr barr). I motsats till rötter och stammar tillväxer bladet tills det nått sin färdiga form, sedan stannar tillväxten (begränsad tillväxt).
Vissa växter (Thujor, Cupressus, Eucalyptus) har distinkt olika blad i juvenilstadiet mot vad de senare får i adultstadiet.
Det yttersta cellskiktet på ett blad är epidermis. Epidermis saknar som regel kloroplaster. I detta cellskikt finns också klyvöppningarna som omges av ett par slutceller. Genom klyvöppningarna upptar växten koldioxid och avger syrgas och vattenånga (se andning). Som ett skyddslager utanpå bladet finns ett skyddslager av kutin, kallat kutikula, och utanpå den som regel ett skyddande vaxlager. Ofta finns också hår, kallat trikomer, på utsidan av epidermiscellerna. De klorofyllhaltiga celler som i bladet kallas mesofyll. Mesofyllet delas i många fall upp i palissadvävnad (palissadparenkym),