Hur säger du u
•
Fråga: Mitt barn kan inte uttala ord som innehåller ett långt y, ett långt u eller ett långt ö. Hen är 5,5 år och har ett stort ordförråd i övrigt men just uttalet för dessa ljud har hen aldrig fixat. Hen är diagnostiserad med en mycket liten cp-skada som enbart påverkar motoriken, ett tränat öga kan se det när hen går men i princip syns det inte alls. Nu till min fråga kan problemet att uttala ljuden höra ihop med hens cp-skada och kommer mitt barn i så fall aldrig att lära sig prata rent? Har ni tips på bra övningar, jag vet att hen hör skillnad på bokstäverna när andra pratar. Det har jag testat genom att låta hen peka på den bokstav jag säger. Vilka mekanismer förutom tungans placering vid uttal och läpparnas form kan vi träna med hen? Jag har t.ex. funderat på om luftstrupens aktivitet har betydelse vid uttalet.
Svar:
Det första jag tänker på är att just de ljuden kräver en viss läpprundning och att det kan vara det ditt barn har svårt med. Det skulle kunna kopplas till h
•
Sök i tre ordböcker på en gång
Uttalsbeteckningar i SO
I första hand används vanliga bokstäver i uttalsnotationen, men några specialtecken är ofrånkomliga. Dessa är:
o | o-ljud som i boa |
å | å-ljud som i lord |
aŋ | nasalvokal som i en garde |
åŋ | nasalvokal som i garçon |
äŋ | nasalvokal som i timbre |
öŋ | nasalvokal som i eau-de-parfum |
ao | diftong som i scout |
au | diftong som i aula |
ei | diftong som i reggae |
eu | diftong som i europé |
oa | diftong som i noisette |
åo | diftong som i soul |
ŋ | ng-ljud som i perrong |
∫ | sj-ljud som i division |
ç | tj-ljud som i check |
χ | ach-ljud som i rioja |
w | halvvokaliskt ljud som i hole-in-one |
dh | tonande läspljud som i rhythm-and-blues |
th | tonlöst läspljud som i thatcherism |
Akut accent och grav accent, även k
•
Jag har svårt att smälta att ni knippar ihop svenskt och norskt långt u:. Vi brukar i Svenskfinland poängtera att vi har ett långt u:likt norskan, inte likt sverigesvenskan, vilket bär på implikationen att vår vokal är mer ålderdomlig. I verkligheten ligger väl norskt u:lite längre fram (närmare sverigesvenskt) än vårt finlandssvenska. I Sverige är vokalen en överrundad framvokal, i Finland en normalt rundad centralvokal som i Norge, fast lite längre bak kanske.Jurgen Wullenwever skrev:a81 skrev:Vilken grund finns för att svenskans och norskans långa u skulle vara unikt?a81 skrev:Är det förresten någon som vet bakgrunden till svenskans uttal av u, som ju är nästan helt unikt (finns väl dock i norskan också)?
TryckfeJurgen Wullenwever skrev:Om man bortser från den efterföljande frikativan, så föreligger liknande vokalljud i för svenskar så välkända språk som franska, tyska och engelska, må vara att ljuden inte har samma officiella status som i svenskan.