Hur många tomtar i
•
Tomte
Tomtar, särskilt gårdstomte och hustomte, är övernaturliganaturväsen i nordisk folktro i form av trollkunniga, händiga småfolk som håller sig borta från människors syn. De är oftast snälla väsen som vakar och bringar lycka över något, särskilt en gård med tillhörande ägor, där de ser till att djuren har mat och värme, således ofta ett gårdens skyddsväsen, men de kan även bestraffa folk om så tycks förtjänas, såsom att spilla mjölk eller värre. De är även kända för att busa genom att gömma folks ägodelar.
Tomtar är mytologiskt besläktade med småtroll, dvärgar, vättar, pysslingar och annat småfolk och delar flera drag med dessa, såsom trollkunnighet, händighet och ringa kroppsstorlek etc. De avbildas i modern tid främst med utväxt skägg och luva.
Namn och etymologi
[redigera | redigera wikitext]Tomte härrör från ordet tomt och torde ursprungligen har uppstått som förled i sammansättningar för väsendet och senare blivit utlöst som självständigt ord. Tidiga s
•
Nyheterna
Jordbros egna tomtemor Gunvor Berg har över 6000 tomtar hemma – som hon började spara på redan 1998 när hon drabbades av en vatten och mögelskada. Då hon var tvungen att flytta ut och slänga gamla saker började hon i stället möblera hemmet med tomtar.
Tomtarna kommer fram i oktober och flyttar ner i kartonger i mitten på januari. Att de tas fram redan i oktober är enkelt – det är ett tidskrävande arbete.
– Det tar sådan tid. Tänk dig själv att plocka fram över 6000 tomtar och veta hur du ska ställa dem, säger Gunvor Berg.
Omöjligt att välja en favorit
Trots det stora antalet tomtar som Gunvor Berg samlat på sig genom åren är det fortfarande många tomtar som hon saknar i sin samling.
– Det kommer nya varje år. Det är jättespännande om man får en hemmagjord tomte för det finns ingen som har en exakt likadan då.
Men att välja ut en favorit bland sina stora samling är svårt, menar hon.
– Jag har många favorittomtar hemma. Jag vill inte vara elak mot någon av tomtarna.
•
Tomtegubbe
Naturligtvis fanns det tomtegubbar. Inte på alla gårdar, men här och där. Oftast på ensligt liggande gårdar o torp – men även på storgårdar mitt i bygden. De voro fruktade. Tomten var granntyckt, hämndlysten och straffade hårt om folket på gården ej skötte sig, som tomten ville. Mor Kerstin på Nytomta, Kortlanda, nu 79 år, har berättat, att om gårdsfolket bullrade och hamrade efter skymningen, så retades tomten därav. Han hämnades genom att sedan själv bulta och hamra till långt fram på natten.
Somliga ”tomtegubbar” tyckte ej om kortspel i huset. En annan mor Kerstin, 70 årig och född i Håvilsrud Eda, har berättat, att tomtegubben ryckte stolarna under spelarna, så de ramlade i golvet.
Han var god mot kreaturen. En del hästar tyckte han illa om. Man trodde det berodde på färgen. Svarta hästar kammades, flätades och borstades samt hade hö i häcken och åt ständigt.
På ett torp på Älgå finnskogar bodde en gång två kolkörare. Deras hästar behandlades mycket olika av tomte