Beskriv hur någon ser

När du skriver ska du tänka dig att din bok ska bli film. Det är nämligen ett ypperligt sätt att lyckas med gestaltningen.

Exempel 1: Din karaktär är glad. Hon har vunnit på lotto och har äntligen råd med den där drömresan.

Hur skulle en regissör och en skådespelerska visa för filmtittarna att kvinnan är glad?

Det finns lite olika lösningar:

• Dialog: "Jippi! Jag ska åka på min drömresa."
• Agerande: Anna studsar gatan fram. Hon hejar på alla hon möter.
• Uttryck och kroppsspråk: Anna ler. Hon sträcker på sig, skjuter fram bröstet och bak med axlarna.
• Miljö: Fåglar kvittar. Solen skiner från en klarblå himmel. Den vita snön glittrar.

Exempel 2: Din karaktär är besviken. Hon vann inte på lotto och kan inte följa med sina vänner på drömresan.

Hur skulle en regissör och en skådespeleska visa för filmtittarna att kvinnan är besviken?

• Dialog: "Det är så himla orättvist. Alla har råd att åka utom jag."
• Agerande:&n

  •

  Gestaltande beskrivning

  Vill du också få någon att gråta ibland? Inte genom att vara elak alltså, utan genom att berätta en sorglig historia. Då måste du få dina läsare att känna samma sak som karaktärerna i din berättelse. Och det hänger på beskrivningarna. Miljöbeskrivningarna och personbeskrivningarna.

  Det finns två sätt att beskriva på. I en vanlig miljöbeskrivning beskriver du med ord så att det blir tydligt hur det ser ut på platsen. En sådan “vanlig” beskrivning kallas också refererande. Men vill du verkligen få läsaren att känna något, ska du beskriva miljön ur karaktärens ögon när hen rör sig igenom den. Finns det något med platsen som gör att hen rör sig på ett speciellt sätt?

  Visa hur! Beskriv också hur personen upplever miljön genom några av de fem sinnena: hörsel, syn, känsel, smak och lukt. En sådan beskrivning kallas gestaltande. Så här kan en vanlig beskrivning av miljön låta: Det mysiga torget var fullt av förälskade människor. Mitt bland de gamla kull