Hur stora är hajtänder
•
De flesta hajtänder är utvecklade för att skära, inte krossa. Därför är de triangelformade och har ofta vassa sågtandade kanter.
Hajar har ersättningständer i flera uppsättningar innanför tänderna som är i bruk. När tänder slits loss, fälls nya upp.
Krokodiltänder
Krokodiler och andra reptiler har också tänder som byts ut kontinuerligt.
Hos de flesta däggdjursarter byts däremot tänderna ut högst en gång.
Tappar tänder en bit i taget
Elefanten är ett undantag när det gäller tandväxlingen. Den utvecklar sex tänder i varje kvadrat under livet, men bara en eller två i taget är i bruk.
– Hos elefanter ersätts inte tänderna nerifrån och upp, utan tandväxlingen sker horisontellt. Det är en stor skillnad mellan elefanter och andra däggdjur, säger Daniela Kalthoff.
Den nya tanden växer alltså ut från den bakre delen av käken och trycker fram den gamla, slitna tanden, som elefanten tappar en bit i taget.
Elefanttänder
Sex omgångar med tänder behövs hos elefanten, som kan tugga
•
Hajar
Hajar är en av tre grupper broskfiskar, med 534[1] kända arter. De lever i huvudsak i havet men ett fåtal arter har perioder i sötvatten.
Typiskt för hajar är att de saknar simblåsa men istället har andra lösningar på flytkraft. Bland annat har de en stor oljefylld lever och ett lätt skelett i form av brosk. Trots detta sjunker de flesta hajar om de slutar simma, och hajar som lever där vattendjupet är stort simmar därför hela tiden. Vissa hajarter är också tvungna att konstant simma för att kunna andas; dessa kallas för obligata ramventilerare. Drygt 200 hajarter är helt bottenlevande medan drygt 200 arter lever både på botten och i det öppna vattnet och endast 25 arter lever enbart i öppet vatten. Hajar har 5–7 gälspringor och en stor stjärtfena och en eller två ryggfenor. Alla hajarter har inre befruktning, en del föder utvecklade ungar medan andra lägger ägg.
Mest känd är kanske vithajen, som i sällsynta fall har attackerat människor. Andra kända arter är tigerh
•
Megalodon
Megalodon (från grekiskans μέγας (megas, 'stor') och ὀδούς (odous, 'tand')), med det vetenskapliga namnet Otodus megalodon, är en utdöd broskfisk av släktet Otodus som antas ha levt för 16 till 3,6 miljoner år sedan,[2] från Miocen till Pleistocen tid. Fisken torde ha varit den största rovfisken som någonsin levt då fossildelar indikerar att den kan ha varit uppemot 15 meter lång.
Djuret har placerats i ordningen Lamniformes men dess fylogeni (släktskap) är omdiskuterad. Den antas vara nära besläktad med vithajen (Carcharodon carcharias) (och tros ha sett ut som en kraftigare variant av densamma) då de fossiliserade tänder man funnit har stora likheter med vithajens dito. Megalodon var en toppkonsument[3] och bitmärken på fossila ben av dess byten visar att den åt stora marina djur. Andra fossilbevis bekräftar att den utdöda jättefisken hade en kosmopolitisk utbredning.
Upptäckt
[redigera | redigera wikitext]Enligt redogörelser från renässansen