Myggor lever hur länge
•
Stickmyggor
De svenska stickmyggarterna kan indelas i 10 ekologiska grupper efter var de lägger sina ägg (på vatten eller på marken), hur de övervintrar (ägg, larv eller vuxen stickmygga), vilka djur de främst suger blod från och hur många generationer de har under en sommar. Två ekologiska grupper som ofta nämns är översvämningsmyggor (9 arter) och skogsmyggor (20 arter). De skiljer sig i antal generationer per år och skillnaden har stor betydelse. Översvämningsmyggor kan ha flera generationer medan skogsmyggor bara har en generation per säsong.
Översvämningsmyggor, främst Aedes sticticus, är målarter för bekämpningsinsatserna i Nedre Dalälvens översvämningsområden. Dessa stickmyggor lägger ägg på fuktig mark och äggen överlever i många år vilket över tiden innebär att det skapas en äggbank. Det krävs översvämning och vattentemperatur på cirka 8–10oC för att äggen skall kläckas till larver, men inte alla ägg kläcks vid samma översvämning. Larverna äter närmast kontinuerligt
•
Fakta om mygg, knott och svidknott
Myggor (Nematocera) är en underordning till tvåvingar (Diptera). När vi säger myggor borde vi egentligen säga stickmyggor (Culicidae), annars inkluderas även ändra flygfän som inte sticks, till exempel fjädermyggor och harkrankar.
I Sverige har vi 51 olika stickmyggor enligt Sveriges lantbruksuniversitet, 31 av dessa är av släktet Aedes. I Dalarna finns till exempel det vi kallar för översvämningsmygg (Aedes sticticus). Det riktiga namnet är vårsvämmygga men har i folkmun blivit benämnd som Kamikazemyggan. Den är verksam på dagtid och attackerar genom att störta rakt på sitt offer, därav smeknamnet Kamikaze. Ett annat släkte är Anopheles, som i folkmun kallas för Malariamyggan och som faktiskt finns i Sverige, 7 arter har påträffats men ingen bär på Malaria bakterien.
En annan stickmygga, den så kallade Tigermyggan (Aedes albopictus) finns inte i Sverige men har stor utspridning i tropikerna. Detta är en farlig mygga eftersom den kan sprida mång
•
Text: Tom Arnbom
Efter några dagars vandrande kom vi äntligen fram till det mytomspunna Tavvavuoma, ett ofantligt myrområde norr om Kiruna. Vi förbluffades av mängden fåglar som dvärgbeckasiner, lappsparvar, brushanar, och det kröntes av en jaktfalk som svepte lågt över tälten. Verkligheten hade överträffat våra förväntningar. Just då kändes det som vi var i himmelriket, men efter några dagar med intensiv värme på över 25 grader plus befann vi oss snarare i helvetet.
De tusentals små stillastående vattendragen hade snabbt värmts upp, en enorm mängd mygg krängde sig samtidigt upp ur vattenpölarna och honorna behövde blod. Vårt blod. Surrandet var öronbedövande och vi höll på att bli galna. I panik gav vi oss iväg mot civilisationen. Trots att vi hade skyddande mössor där vi klippt hål för ögonen var huvudet fullt av kliande myggbett.
Jag glömmer det aldrig, och det dröjde hela 37 år innan jag återvände till de magiska myrarna i norr. Jag hade lärt mig läxan: anländ i månadss